Kära dagbok!

Jag har suttit i fängelse! Ja, det är sant!
Igår efter jobbet, satt jag på en bänk i parken och njöt av solen och åt glass. Då ringde min mamma och sa att jag skulle hjälpa henne att handla. Bruna bönor och fönsteputs. Jag gick iväg till ICA på torget och hade precis tagit en varukorg närjag kände en plötslig yrsel. Kanske solsting, vad vet jag. Jag staplade runt och fick plötsligt syn på frysdiskarna. Kyla. Jag öppnade och kröp ner. Åh, så skönt. Kände hur jag sakta men säkert kvicknade till. Då kom det en gammal gubbe och stängde luckan. Jag fick lite panik. Rev och slet lite i påsarna med frysta grönsaker. Då slogs luckan upp och jag blev omilt uppdragen ur frysen av en arg butiksvakt. Helt utan medlidande. Han var arg och tvingade med mig in på kontoret. Han ringde polisen och de kom. De käbblade om de skulle ta med mig eller inte. Vakten pratade om knalltransport till dårhuset och polisen verkade bara vilja gå hem och strunta i vilket. Men de tog med mig. Till polisstationen. Där fick jag svara på jättemånga frågor och jag fick sitta i en riktig fängelsecell medan de skulle på något möte tror jag. Fast sen kom de och släppte ut mig. Jättejobbigt när jag skulle förklara för mamma vad som hade hänt. Hon trodde mig inte och sa bara att jag var lat och att jag kunnat säga nej om jag inte tyckte att jag behövde hjälpa min åldrande mor. Så jag gick hem och här sitter jag nu. Livet blir sig aldrig mer likt. Fängelsekund. Har hört att de har svårt att få jobb och blir märkta för livet. Jag har letat men jag hittar inget märke. Som jag inte hade förut, menar jag.

Anna-Karin

Missa inte Anna-Karin på Facebook, hon älskar vänner! Vem gör inte det?