Jag åkte iväg på ett sådant där retreat i helgen. På ett kloster med en massa nunnor.

Jag anlände på eftermiddagen. En knäpptyst nunna öppnade porten och med en gest med handen visade hon mig in. Det var meningen att man skulle vara tyst här. Hon visade mig till mitt lilla rum och pekade på en lapp som låg på det lilla bordet vid det pyttelilla fönstret.

Reglerna var enkla: Var tyst och visa hänsyn. Deltagande i gudstjänst frivillig. Det angavs också tider för när måltiderna serverades. Där fanns en karta över promenadstråk i området.

Jag insåg att det var eftermiddagsfika om bara en kvart. Snabbt slank jag i min nya klänning. Den kanske var lite väl vågad, men här fanns ju inga män ändå. Man fick servera sig själv från ett litet bord i hörnet av matsalen. Skorpor och en kopp kaffe. Givetvis råkade jag darra till på handen så att koppen åkte i backen.

”Jävlar” flög det ur munnen på mig. Jag kan inte säga att allt stannade upp och blev tyst, för tyst var det redan. Men man kanske kan säga att jag snabbt fick allas uppmärksamhet. Rynkade ögonbryn. När jag insåg min tabbe skämdes jag. ”Herregud” Nu spärrades ögon upp och jag kände att jag nog behövde lite luft. Snabbt tog jag mig tillbaka till mitt rum och hämtade kartan med promenadvägarna.

Puh, det började verkligen inte bra.

Anna-Karin

Bli vän med henne på Facebook, hon blir så glad!

Fortsättning följer i kväll. Den är spännande!