Anna-Karin om Berits tax

Berits tax

Berits lille tax måste vara den fulaste på denna jord. Och den argaste. För han bits. Jag vet inte vad som flög i mig, men när Berit bad mig passa honom en kväll, så sa jag ja. Berit kom och lämnade honom kl. 18 på fredagskvällen. Hon skulle på teater och middag med en man hon har träffat. Jag och hennes fula tax bänkade oss i soffan för att se på tv. Det blev ganska tråkigt efter bara en halvtimme ungefär. Jag bestämde mig för att baka istället. Muffins med glasyr. Cupcaces, som det så modernt heter. Allt gick väldigt bra.Tills jag upptäckte att Berits fula tax hade tagit sig upp på en köksstol och därefter upp på köksbordet. Hela hans lilla nos var röd av karamellfärgen jag använt till glasyren.

Jag skällde som tusan på taxen och han skällde tillbaka. Faktiskt var han lite sötare i rosa. Det gick snabbt sen. Jag plockade upp lilla fula taxen och satte honom i badkaret. Sen färgade jag hela taxen med hjälp av karamellfärgen. Han blev mörkt rosa. Jättefin, faktiskt. Jag fönade honom torr och gjorde vattentestet. Nej, han färgade inte av sig. Perfekt. Han låg i min soffa på de rosa kuddarna med mina rosa gosedjur. När Berit kom för att hämta honom såg hon honom inte ens. Var nära att sätta sig på lilla fula taxen. Sen blev hon skitarg. Började skrika om djurskydd och polisanmälan. Verkligen att överdriva om ni frågar mig. Han kunde ju knappast bli fulare, eller hur?!


Följ Anna-Karin på Facebook, och när du ändå är i farten följ mig också!