I dag har jag förrått något jag älskar, en god vän. Det känns sådär. Så här var det,

vi skulle på mellansonens förskolegrillkväll. Inte min absoluta favorittillställning. Nykter eller ganska nykter med massor av främmande människor vars enda gemensamma nämnare är barnen. Nyktra. Fulla hade det såklart inte varit några problem, mer som vilken swingerskväll som helst (fast de dricker visst inte så värst heller har jag läst i Sydsvenskan).

Nå åter till ämnet, min kära fru som jag älskar hade packat picknick och två stycken folköl. En var nog till henne för det fanns två glas i kylväskan, men jag svek, jag stod inte upp, jag kunde inte leverera, jag, jag, jag…

Ja ni förstår, kvar, ensamma och kalla i kylväskan låg två stycken folköl, en dansk och en svensk. Jag kunde inte ta upp dem när alla andra föräldrar drack saft ur söta IKEAflaskor med låtsas-gammal-kork.

Och nu skäms jag, jag skulle stått upp för mina kära vänner i väskan. Folköl och barn går utmärkt ihop. Kan man grilla med barn kan man fan dricka folköl med barn. Nästa gång får snapsen följa med. Antagligen får den då också ligga kvar, men gången efter det!

Bra kalas för barn innefattar bubblande rusdrycker, i små eller stora mängder. Utan alkohol ingen fest, så är det bara.

Det lyckliga slutet här.