Upprättelse tänkte jag.

Men som vanligt tänkte jag fel. Jag skrev i vintras ett inlägg om min gode vän och hans funderingar kring manbagen.

Så fick jag tillsänt mig ett annat foto och tänkte då att jag skulle restaurera hans självbild av en rekorderlig och macho man. Min vana trogen frågade jag om lov och fick då dessa tre sms efter varandra ( Andreas är ingen sms-kille, eller vill varje fall inte ge sken av det).

”Upprättelse? Manbagbilden är mitt livs stoltaste ögonblick”

”Jag känner att jag inte har något att förlora. Det är ok.”

”En man som river kakel i en teaterloge är inte i position att ställa krav.” (Gammalt estniskt ordspråk?)

 

Oavsett kör jag på med bilden och hoppas att den ytterligare förstärker bilden av Andreas. Ett inlägg till om honom finns här