Här kommer som utlovat Kongs underhållande insändare som redan publicerats på en motsvarande sida, Östersundsposten heter den.

Gärna party – men då vill jag ha tårta – Insändare – op.se

”Gärna party, -men då vill jag ha tårta.

Min sambo blir relativt frekvent inviterad till olika typer av partyn. I mina ögon är ett party en åtminstone medelmåttigt trevlig tillställning, där man träffas, myser och kanske får en bit tårta till kaffet. Min sambos ”partyinbjudningar” är av en annan sort. Det gäller naturligtvis kommers, och kommers av det fulaste slaget.

En affärsidé som jag gissar har sitt ursprung i amerikansk-50-tals-hemmafru-miljö. Det är väl knappast troligt att man skulle vara intresserad av att abonnera på hudkrämer, fiskleverolja eller fula tanttrosor om man inte kände medlidande med den stackars värdinnan som fått den tveksamma glädjen att upplåta sitt hem för en kväll.

”Värdinnan”,den mest utsatta i denna störda organisation, blir ofta kontaktad av en påstridig hemmasäljare vilken hon känner vagt, som pressar henne (för det nästan alltid en hon) att ställa upp. Jag har sett på nära håll vad som krävs av dem som släpper in dessa nasare. Det skall för det första fixas barnvakt, om ingen mansperson kan sköta det uppdraget, och finns det någon fler i hushållet skall dessa helst hålla sig ute under de timmar som nedbrytningen pågår. Bullar och kakor skall bakas, och om det är ett av de första uppdragen som ”värdinna” har hon säkert fortfarande vänner kvar som känner sig skyldiga att ställa upp och komma. När kvällen är över har hon till uppdrag att agera inkasserare. Många av partygästerna kanske nu i efterhand känner att det inte var den mest genomtänkta affären att teckna en månadsprenumeration av trädgårdstomtar i handsnidad tvål, och håller inne med pengarna.Ofta får då den stackars värdinnan lägga ut pengarna från sin hushållskassa tills samvetet hos de nu före detta vännerna blir för tungt och de faller till föga och lätta på lädret.

Nu när den utnyttjade stackars människan förnedrat sig och låtit sina vänner springa mammons ärende, blir hon dock rikligt belönad. Belöningen brukar bestå i ett måttligt reducerat pris på en handsnidad tvåltomte i mindre modell.

Det geniala draget kommer nu. En eller flera av de tidigare gästerna blir nu kontaktad av den påstridiga nasaren som får det fantastiska erbjudandet att vara värdinna för ett kommande party. Många av gästerna är ju givna (tidigare värdinnor) eftersom rättvisepatoset kräver att man måste vara solidarisk med den stackare som för närvarande sitter med svartepetter.

Så kan det rulla på i månader och år tills det att all vänskap och förtroende mellan väninnorna sugits ur av den parasitliknande organisation som likt en vårta drar vidare för att sätta sig på nästa tå och kalasa.

Ingen av de kvinnor som i förtroende biktat sig för mig har vittnat om att de spontant utropat; -Ja absolut, jag vill gärna sitta och lyssna en hel kväll på hur jag kan köpa en jättedyr och undermålig produkt som är billigare och bättre på nätet. Kul! Verkligen!

I skrivandes stund är min sambo på party.

Det är tydligen köptvång denna gång, och man är tvungen att uppge sitt kontonummer för att evighetsabbonemanget på hudkräm inte ska kunnas sägas upp. Det känns ändå lite skönt att försäljningen nu blivit så indoktrinerad att man kan använda korrekta vokabulär för att beskriva den. Från ”köptvång” är steget inte långt till ”tvångskastrering”. Känns lika fräscht som en Öst-tysk armhåla eller neurosedynbaserade bröstkarameller.

Jan P.”