Råttfälla, artikel nummer 5642
Nedanstående brev dök upp i Kaptenens brevlåda häromdagen, läs det du också. Sist följer Kaptenens handlingsplan.
KKK
Som alla troligen vet vid detta laget uttolkas detta endast som Käre Kapten Konsument.
Jag har ett uppdrag åt Kaptenen. Problemet är nu snart fem år gammalt och har ännu inte åtgärdats av Bröderna Nelsons – sole importers av råttfälla artikel nummer 5642 till Sverige och lydstater.
Historien i sin helhet kan läsas i bifogad pdf. Varning – otäck bild. Var beredd att se blod.
Som svar på detta brev till Bröderna Nelsons fick jag ett erbjudande om kompensation för liden skada. Jag tackade nej till blodspengarna och framhöll att jag endast var intresserad av att produkten förbättrades så att man inte skulle behöva specialtrimma den och – framför allt – se till att den dåliga infästningen av mekanismen förbättrades så att inte flera personer skulle invalidiseras.
Hustrun menade att det ändå kunde vara intressant att testa lite av deras jordbruksredskap så jag antydde att det kunde vara trevligt om det kom en smärre lastbil förbi med ett sortiment av deras produkter.
Till min besvikelse har Nelsons inte uppfyllt hela min begäran. En låda (typ kidnappningslåda) kom visserligen med Schenker. Men i stället för död eller levande person hittade vi till vår lättnad och hustruns förtjusning ett synnerligen komplett set med jordbruksredskap av alla slag. Det var ju skoj – men vi har fortfarande inte löst detta med hur vi ska hantera beskattning av godset. Där tänker vi inte gräva vidare (även om vi har gott om redskap numera) och behöver inte heller Kaptenens hjälp.
Vad vi behöver hjälp med är följande: Råttfälla artikel nummer 5642 kan fortfarande köpas i öppen handel. Den säljs utan restriktioner – även till ungdomar och åldringar. Den har inte försetts med någon varning utöver den som alltid funnits (om att den är kraftig och att man kan få fingrarna i kläm). Konstruktionen är oförändrad och den undermåliga infästningen av mekaniken är inte förbättrad.
Så, mitt uppdrag till Kaptenen är att se till att Bröderna Nelsons antingen tar produkten ur marknaden eller förbättrar den så att risk för personskada inte behöver uppstå.
Det är ett uppdrag i samhällets och allmänhetens tjänst och jag tror att det passar Kaptenen som foten i rollerbladeskon.
Med utmärkt hög aktning
Skogsgurra
Brevet till Bröderna Nelson:
Bröderna Nelsons
angående: Råttfälla, artikel nummer 5642
Så här dags brukar möss och råttor leta sig in i vårt trevna tjäll. Och det minskar trevnaden en aning. Vår katt Konrad har, med sina femton år av idogt mördande, bakom sig plötsligt tappat intresset för de riktigt stora råttorna – de små mössen kan han eventuellt intressera sig för om de råkar komma i närheten. Men inte de stora, otäcka.
Så vi hyrde in en Jack Russel-terrier. Den var nog för all del intresserad. Men på vårt hala köksgolv lyckades den inte accelerera tillräckligt snabbt. Vi blev vittne till ett antal Kalle Ankastarter och insåg att det var dags att överge terriertaktiken.
”Råttfälla!?” sade hustrun. ”Finns det såna” frågade jag.
Ut på internet. Jo. En fiffig elektrisk fälla kunde man få om man betalade 690 kronor plus frakt. Vi beställde en sådan. Men varken fälla eller faktura syntes till. Men flera och större råttor. Ett besökande par som på grund av iråkad lätt onykterhet tvingats övernatta på soffan i vardagsrummet vittnade om att våra hundar sprungit omkring hela natten därinne. ”Hundar?” Jaha, råttorna. Vi ville inte gå in på detaljer – ville dom tro att det var hundar så fick dom väl det då. Ytterligare några incidenter (kattmat i vänsterdojan, gnagda elledningar och julljus) gjorde att vi till slut började söka efter gamla hederliga råttfällor. Sådana där som man sätter en trekantig ostbit i.
Det tog sin tid. Järnhandlaren förstod knappt vad vi talade om. Råttor!? Bodde vi på en soptipp? Heminredning då? Nej. Expediten backade en aning när vi frågade. Vi kände att det inte var riktigt rätt grej att fråga om på ett sådant snofsigt ställe. Teknikmagasinet i Marieberg/Örebro hade inte heller råttfällor. Men en hel del andra skojiga prylar. Där trodde man sig i alla fall veta att Co-op hade råttfällor. Och visst hade dom det! Både råttfällor och musfällor. Bra pris var det också. Vi fick fyra stora och fyra små för mindre än 100 kronor.
Förväntningarna och entusiasmen kände inga gränser. Både jag och hustrun är egentligen grymma typer. Men samtidigt blödiga. Man kan säga att vi vill se död, men inte dödskamp – och framför allt inte blod. Råttfällor av tillräckligt kraftig typ har alla de egenskaper som krävs. Snabb död genom knäckt nacke och – om nödvändigt – efterföljande strypning. Utan att blod spilles. Dessutom i skymda lägen som städskrubbar, under diskbänkar och i skafferier. Allt utom synhåll för våra känsliga ögon.
Det visade sig att de fällor vi köpt var att betrakta som halvfabrikat. Plåtbiten som håller spärrarmen (vi kallar den ”utlösaren”) hade alldeles fel vinkel. Det var överhuvud taget inte möjligt att lirka in spärrarmen i hålet på utlösaren. Det krävdes en hel del justerande innan det fungerade. Nästa besvikelse var att spärrarmens avslutning är mycket olämpligt utformad. Den är böjd uppåt så att utlösaren söker sig till ett jämviktsläge cirka fem mm in på spärrarmen. Och där blir den. Det behövs avsevärd kraft på utlösaren för att få fällan att slå igen. Efter flera nätters avätna men outlösta fällor beslöt jag mig för att justera även denna del. Genom att ändra vinkeln så att utlösaren lättare halkade av spärrarmen trodde jag mig kunna få fullgod funktion på fällorna. Vi provade på en först. Den i städskrubben.
Nästa morgon hade vi en präktig råtta i fällan. Död, utan blod. Och fällan stod exakt där vi ställt den – så vi drog slusatsen att döden varit ögonblicklig. Utan sprattlande. Lycka! Succé! Nu var det bara att göra samma justering på de övriga fällorna.
Den här gången agnade vi med rökt bogfläsk. Genom att vika upp tungan på utlösaren kunde vi fästa bogfläsket på ett synnerligen lockande och aptitligt sätt. Nu var det hela så oemotståndligt lockande att vi inte längre kunde ha Konrad lösgående. Det skulle inte vara roligt att hitta honom med knäckt nos eller avslagen tass. Så Konrad fick flytta in i stängt rum på övervåningen under natten.
Nästa morgon hade vi full pott. Råttor i alla fällorna! Och inte nog med det – en råttmage i Konrads tillfälliga fängelse visade att också han varit aktiv under natten.
Råttfällegillrandet blev till en gemytlig kvällsrutin. Vi lärde oss att hålla bygeln med högerhanden medan vi justerade utlösarens läge på spärrarmen så att fällan blev lättriggad och samtidigt säker. Vi kände oss framgångsrika, oövervinnliga.
Då inträffade det som inte får inträffa. Fällan slog tillbaka. Med stor kraft. Blodet forsade ur högerhanden. Festen var över.
Det visade sig att den här typen av råttfälla har ytterligare ett konstruktionsfel. Och det är mycket allvarligare än de fel som vi tidigare åtgärdat. De märlor som håller bygel med fjäder mot bottenplattan är inte säkert fixerade vid denna. Tanken är tydligen att den V-formade bygeln, när den skjuts in i bottenplattan, ska vika sig utåt så att man får ett bra fäste i bottenplattan. Det var en av dessa byglar som lossat. Och när den lossade var det fritt fram för fjädern att frigöra sin lagrade energi genom att sprätta upp med den ända som vanligen vilar mot bottenplattan. När den gör det skär den in i högerhanden som håller bygeln. Jag är glad att det inte tog värre än det gjorde. Men illa nog ändå, se bifogad bild. Jag brukar se saker från det positiva hållet, men just nu ser jag inte mycket positivt med detta. Det skulle möjligen vara att högerhanden för tillfället inte fungerar vid vedhuggning eller snöskottning. Och det är inte mina favoritsysslor, om man säger.
Det är lätt att tänka sig större skador på handen. Turligt nog höll jag handen ganska långt bak. Någon annan kanske har mindre tur.
Jag anser att ni ska dra tillbaka denna undermåliga produkt. Inte nog med att funktionen är dålig (man ska inte behöva justera två väsentliga detaljer för att få den att fungera) – den är dessutom verkligt farlig och uppfyller inga som helst krav på säkerhet. Den varning som finns på förpackningen ”Akta fingrarna. Råttfällan är mycket kraftig” är nog bra, men den avser fällan vid normal funktion. Att den kan ”explodera” och riva sönder händer framgår inte av förpackningen.
En annan detalj som saknas på förpackningen är ett CE-märke. Borde inte denna ”maskin” (jo, det är en maskin enligt EUs Maskindirektiv) vara försedd med ett sådant?
Med bästa hälsningar
Gunnar
Kapten Konsument kommer i morgon maila till Bröderna Nelson för att höra hur saken ligger till i dag, samt bifoga ovanstående sida.
Fick via Twitter ett annan lösning på ditt problem. http://www.swissinno.com/en/pest-control/rat/rat-trap-supercat/description.html
Swiss made!