Roligt, hjärtlig och gränslöst elakt!

Min hemlige bidragsgivare, Anna-Pia, är så elak, hjärtlig, elliptisk (jag kan inte stava till elitisisksisk efter så mycket absint(h)) och sann att jag inte kan annat än att skratta hjärtligt och skyndsamt delge er läsare detta sanna brev. Håll till godo!

Som vanligt; Är du med på bilden och vill att jag skall ta bort den, maila mig och ge mig en autograf så tar jag bort den bums.

Hej och tack för er inbjudan till klassfesten i parken!

Så kul att bli bjuden på fest!

Jag är då lite kinkig med mat och sånt; den där ”fläskytterfilé med potatisgratäng, bearnaisesås och sallad”, är den kravmärkt? Finns det ett vegetariskt alternativ och vad då i så fall?

Ett annat problem är att jag inte har så mycket gemensamt med mina klass”kamrater” som nu mest är intagna på diverse anstalter, säljer stöldgods på blocket eller tar otillåtna substanser.

Kort sagt ser jag inte vad jag skulle få ut av att träffa dem. jag är dessutom just dessa dagar och arbetar på den trestjärniga restaurangen pic i valence i frankrike.

De serverar inte fläskytterfilé (som inte alls är att betrakta som en filé)

Mvh

Anna-Pia

Dessutom innebär det att jag (Daniel då alltså) kan länka till gammal favorit. Gourmandmörat!

2 Comments

  1. Hej anna-pia

    Roligt att du uppskattar att bli bjuden på vår lilla klassträff. Men mindre roligt att du inte tycker dig ha anledning att komma.

    Jag kan hålla med dig om att nog ingen av ”kamraterna” utvecklats till Goncourtpriskandidater – eller ens till troliga mottagare av Nobelpris och att festen nog inte skulle ge dig så mycket när det gäller att frottera sig med berömdheter.

    Men nu är det så här förstår du anna-pia, att det hålls många mycket trevliga fester där så kallade ”vanliga” människor ingår och de festerna brukar bli precis så vilda och lössläppta som någonsin vilket kändispartaj som helst.

    Anne-Sophie är ju en riktig partajödla och det vore skoj om du bjöd med henne upp till vår lilla fest. Jag tror att hon kan få en hel del riktigt bra impulser till både festarrangemang och maträtter. Senast jag åt hos henne var det, med förlov sagt, en ganska anemisk tillställning och jag pratade med Anne-Sophie om det. Hon menade att det nog kunde behövas ett nytänkande. Jag nämnde då Röde Orm, Harald Blåtand och överdådiga fester med blodkorv, knotkastning och mjödkonsumtion och Anne-Sophie såg mycket tilltalad ut.

    Du kanske har noterat att det numera finns både Grebbestads ansjovis och Västerbottenost i den intressanta lilla quichen som serveras på PIC. Den är ett exempel på hur Anne-Sophie är öppen för intryck och hur hon ständigt prövar nya vägar och, på min inrådan, till stor del hämtar influenser från Skandinavien.

    Slutligen, vi – dina riktiga kamrater – ser fram mot att träffa dig igen och se hur du utvecklats, åtminstone fysiskt. Ställ upp på polarna nu! Kan bli en fin kväll…