Här en liten berättelse från @gummidjuret på Twitter. Följ honom, han är underhållande!

En morgon när jag vaknar

Imorse vaknade jag med ett skrik. Jag var kokande het, och jag vet inte om det var svett som rann längs kinderna, eller om jag grät. Huvudet värkte, ögon och läppar var svullna, och för ett kort ögonblick förstod jag hur Linda Rosing måste ha det. Jag flög ur sängen, men insåg att jag inte kan flyga och landade med en duns på sovrumsgolvet. Förvirringen var total. Varför kunde jag inte flyga?

Jag försökte stödja på benen, men de gav vika. Jag var en nyfödd giraff och behövde en minut för att samla styrka. Efter denna minut, som kändes som flera timmar släpade jag mig ut i köket, fortfarande yr och varm. Det var omöjligt att säga vad klockan var, det var både ljust och mörkt ute samtidigt. Mina händer började flytta om de små magnetbokstäverna som sitter på kylskåpet. Jag kunde inte styra dem, de skötte sig själva. Trevade, letade, formade ord, flyttade om igen.

Jag lyckades forma dikter som fick barn att gråta och i bakgrunden hördes Petters budskap om att vinden har vänt. Stolt och rörd över min egen insats föll jag ihop i en hög på köksgolvet, och låg kvar så tills klockan slog sju, och tuppen annonserade att dagen var här.