Och jag, långt ifrån den härliga godbit jag är nu. Bilden på mig var jag tvungen att publicera för att få tillgång till dessa härliga foton på min käre chef. Eftersom jag är så väluppfostrad måste jag ju alltid fråga om lov innan jag visar upp något. Jag känner att min iver att få lägga upp dessa finfina foton lite hindrar min skrivande kreativitet, känner mig nästan andfådd. Kan visserligen bero på nästäppan.

Nåväl här kommer galleriet, folk som arbetat med kött och musik. Då och nu.

Ovan;Patrik. Ung, snygg och gissar jag lite fördärvad.
Nedan ; Daniel. Ung, inte fördärvad. Alls. Det är en hemsk bild och det finns fler.

Ovan; Samma Patrik något år senare, med sina fina och rockiga läsglasögon. De kommer väl till pass i arbetet med alla de pyttesmå knapparna med pyttepyttesmå bokstäver. Sexigt? Det är upp till dig att avgöra.

Nedan; Daniel. Härliga solglasögon och en fysik som är i det närmsta de flesta mäns ideal (för hur en man ska se ut) Ja vad fan, den första bilden är så jobbig att jag får kompensera med en rimligt normal för en gångs skull