Sofia tog sig tid att göra en reflektion kring temat Hawaiiansk tarmrensning. Här kommer det. Själv gör jag så här.

”Läste denna artikel om Hawaiiansk tarmrensning på Aftonbladets sida. När jag skrattat non stopp i tre perioder så fanns det en del att fundera över.

Hawaiiansk tarmrensning går ut på att försöka ta bort gamla rester som blivit kvar i tarmarna och orsakar ohälsa. Detta sker genom att man dricker örter, lera och saltvatten. 3 gånger om dagen. För att sedan vänta på resultat.

Vad gör man på en sådan här kurs? Givetvis dricker man ”den renande drycken”, men sen? Kan gissa att de pratar om tarmrensning också. Jag ska inte sjunka så lågt att jag kallar det ”skitsnack”.

Men vad gör de i övrigt medan de väntar?

I reportaget som väckte dessa tankar framgår det att det att de går på toaletten en hel del. Och det kan man ju förstå. Det är ju därför de är där.

Det jag INTE fattar är varför det skulle vara en sådan katastrof att behöva uträtta sina behov ”ute på gården”.

De är på en BAJS-kurs. Alla som är där är där av samma anal-fixerade anledning. Om man tar en liknande kurs har man med största sannolikhet en önskan om att leva i samklang med naturen. Att prata öppet om sin avföring och tillhörande problem borde verkligen spränga gränserna för det privata, inom gruppen.

Så jag bara undrar:

VAD FAN SKULLE VARA PROBLEM MED ATT BAJSA PÅ GÅRDEN? DET ÄR JU SÅ NATURLIGT!”

Ett tag skulle man dricka sin morgonurin, jag får nog säga att jag föredrar att bajsa på gården. Kanske läge att prova en kombination? Funderade på vilken bild som skulle illustrera detta inlägg men tog det säkra före det osäkra. Här ett nytaget foto på den fridlysta backsippan. Min mor hade ett hemligt ”smultronställe” för denna lilla skönhet.