Anna-Karin på simhallen!

Kära dagbok!

Idag var jag på badhuset för första gången sedan jag var liten. Och då badade jag ändå inte. Köpte bara mjukglass i cafeterian. Så gör barn. Men idag var jag alltså och badade här på badet. Det roliga började direkt och jag kan inte fatta varför jag inte varit där innan. Så många förlorade år. Jag kom in i omklädningsrummet. Tar av mig skorna och ställer i ett skåp med nyckel-i-gummiband på utsidan. Då kommer det en kille. Kanske sådär 45 och helt naken. Naken! Hur mycket tur får man ha? Och han stirrade på mig. Det kan man ju förstå. Sakta tog jag av mig tröjan. Tittade lite under lugg på honom och han glodde tillbaka. Yes! Och då kom där en kille till! Han var kanske 30 och hade inte fullt lika stor snopp som den förste. Å andra sidan hade den förste väldigt mycket hår på kroppen. Antar att sådant här är en smaksak, men i det stora hela var jag nöjd. Sakta knäppte jag upp behån och snurrade lite på den över huvudet innan den fick följa skorna in i skåpet. Som de stirrade! Kände mig sådär skönt sexig som bara jag vet att jag är. Jag vände rumpan mot dem och vickade lite på höfterna som en sorts lambada-dans och drog retsamt av mig trosorna. När de var nere vid knäna hör jag: Va, fan! Detta är herrarnas omklädningsrum! Vänder mig och ser en liten fjant på kanske 15 år. De andra killarna nickar ja och jo, men ser ändå glada ut. Jag rafsar ihop mina kläder och gör om hela proceduren i damernas omklädningsrum. Fast utan dans då. Om det finns inte mycket att säga. När jag kommer ut till bassängen sätter jag igång att leta direkt. Måste ha någon slags simdyna. Sådana där gula som man sätter runt magen så att man flyter fint. Men hur jag än letade så hittade jag inga för vuxna. Bara barnvarianten. Men hellre brödlös än rådlös. Jag tog 4 för barn. En till varje arm och till båda benen. Väldigt svårt att gå, fast det gick i alla fall lite lättare i vattnet. Jag simmade kanske 75 meter. Sen pausade jag. Satte mig på bassängkanten och tittade på folk och vilade. Då kom en kille som jag tror kanske jobbade där. I alla fall så hade han en simmarkropp. Jag diggade lite till musiken som spelades lite lågt i högtalarna. Svängde lite skönt på överkroppen till rytmen. Kanske tog jag i lite mycket eller så var det alla simdynorna. För jag föll i med ett plask. Ett ganska jobbigt plask. När jag kom upp igen var han borta. Nä, sen var det ju dags att åka hem igen. Jag var väldigt noga med att se till att inte gå in på herrarnas igen. Finns inget alls att säga om duschningen. Kanske bara att jag funderar på det där med behåring. Wax on wax off? Karate Kid, tror jag det var. På vägen ut från badhuset köpte jag en mjukglass.

 

Anna-Karin

OBS! Anna-Karin finns nu på facebook, bli vän med henne och med kungforpresident när du ändå är i farten!

13 Comments

  1. Utomstående bör känna till att min fru, hur osannolikt det än låter, inte har sett Lola. Kanske i kväll?

    1. Om du poängterar det där med finnen på rumpan kanske det går bättre.

        1. Jag tror du ska betona skadeglädjeaspekten i att någon av kvinnorna i filmen har det för bästa effekt. Det andra låter kontraproduktivt.

  2. Anna-Karin, det är märkligt.

    Daniel, din fru heter uppenbarligen Anna-Karin, det gör ävev min. Även om vi av rationaliserings skäl förkortat det till Anna.

    En av mina bästa vänner, Jesper, har en fru som heter – ja Anna-Karin.

    Är det en sammansvärjning i Arkiv X format?

    1. Jag vill ogärna bryta mystiken och konspirationsteorierna, men min riktiga fru heter något helt annat!