RETREAT

Jag åkte iväg på ett sådant där retreat i helgen. På ett kloster med en massa nunnor.

Jag anlände på eftermiddagen. En knäpptyst nunna öppnade porten och med en gest med handen visade hon mig in. Det var meningen att man skulle vara tyst här. Hon visade mig till mitt lilla rum och pekade på en lapp som låg på det lilla bordet vid det pyttelilla fönstret.

Reglerna var enkla: Var tyst och visa hänsyn. Deltagande i gudstjänst frivillig. Det angavs också tider för när måltiderna serverades. Där fanns en karta över promenadstråk i området.

Jag insåg att det var eftermiddagsfika om bara en kvart. Snabbt slank jag i min nya klänning. Den kanske var lite väl vågad, men här fanns ju inga män ändå. Man fick servera sig själv från ett litet bord i hörnet av matsalen. Skorpor och en kopp kaffe. Givetvis råkade jag darra till på handen så att koppen åkte i backen.

”Jävlar” flög det ur munnen på mig. Jag kan inte säga att allt stannade upp och blev tyst, för tyst var det redan. Men man kanske kan säga att jag snabbt fick allas uppmärksamhet. Rynkade ögonbryn. När jag insåg min tabbe skämdes jag. ”Herregud” Nu spärrades ögon upp och jag kände att jag nog behövde lite luft. Snabbt tog jag mig tillbaka till mitt rum och hämtade kartan med promenadvägarna.

Puh, det började verkligen inte bra.

Jag valde en 7 km lång sträcka som gick in i ett skogsparti och ner till en sjö. Jag knäppte jackan och började gå. Det var så skönt och friskt ute. Skogen var lummigt grön och stigen slingrade sig fram mellan träden. Då plötsligt fick jag syn på en man. Kanske den vackraste jag någonsin sett. Kanske var jag det sexigaste han någonsin sett, för han hälsade och så började vi prata. Om fåglar, impotens, pennor och frimärkssamling. Allt mellan himmel och jord!

Sen lutade han sig fram och kysste mig. Hans hårda tunga mot min mjuka. Hans skäggstubb mot mina bara bröst. Men där stoppade jag. Jag visste att jag skulle förlora min oskuld nu. Och det skulle jag inte göra i skogen med ruttna löv och kottar skavandes på ryggen och rumpan. Någon ordning får det väl ändå vara!

Tysta som möss smög vi oss in i mitt rum. Där fortsatte vi det vi avbröt i skogen. Det var verkligen trevligt. Fast jag blev lite orolig att någon skulle höra. Håkan, som han hette, grymtade. Lite som en gris. Plötsligt grymtade han lite extra och stelnade till. Låg helt stilla ovanpå mig. Han stirrade rakt mot dörren.

Där stod en väldigt arg nunna. Hon var tyst, men ilskan gick inte att ta miste på. Hon var högröd i ansiktet. Och pekade upprepade gånger på min resväska och sedan på dörren. Med häftiga armrörelser.

Håkan drog snabbt på sig byxorna och pep ut genom dörren. Själv slängde jag ner alla sakerna i väskan och så började min långa promenad mot busshållplatsen. Jag var hemma bara 5 timmar efter min avresa.

Tänk att man ska behöva uppsöka ett kloster för att bli av med oskulden!

Anna-Karin

Bli vän med henne på Facebook, hon blir så glad!